L

torsdag 22 augusti 2013

Göteborg Lördagen II

Vad ska man säga om The Wall? Förutom då att alla bilder är ajfånade, eftersom jag inte ville chansa på att ta med mig den stora kameran…man får ju inte det och det vore trist att bli stoppad.

Muren är alltså 150 meter bred och 12 meter hög. Byggd av 1000 ”stenar”. Det är väldigt stort… Mer än halva är redan uppbyggd när showen börjar, sen byggs den succsessivt på efterhand fram till paus. 


Inledningen är spektakulär, inte minst p g a surroundljudet, som gör att det låter som en helikopter kommer att landa på arenan vilken sekund som helst. Det gör det inte, däremot kommer ett flygplan farande på en vajer tvärsöver hela Ullevi, för att kraschlanda på scen. Även om jag sett det förut, är det väldigt imponerande. HÄR kan man se det.


Muren används som ”storbildsskärm” och då kommer man bandet och Roger Waters mycket nära. I låten ”Mother”, spelar han t ex duett med sig själv och då ser man en ”ung och idiotisk version” av honom, som han själv uttrycker det. En del text på typ svenska också, t ex inte en djävla chance när frågan ”mother, should I trust the gouverment” kommer. Mycket effektfullt. HÄR  kan man se en väldigt bra inspelning.

 

Han pratar f ö ganska länge på svenska om framförallt terrordåd, oskyldigt mördade och från att ha handlat om en hårt pressad rockstjärna som är förtryckt av sin mor, sin omgivning och samhället i stort, (och därför bygger en mur omkring sig) har The Wall moderniserats till att mer styras in på antikrigspropaganda och orättvisor. Men låtarna är givetvis de samma som på albumet. Precis som grundhistorien och en hel del av det som visas, är original från filmen, även den baserad på albumet och som kom ut 1982 med Bob Geldof i huvudrollen som Pink.



Gigantiska uppblåsbara figurer som ”The Mother” ”The teacher” och ”Algie” förstås, den svävande suggan är också med och gör det hela ännu mer spektakulärt. En recensent skrev: ”jag har aldrig sett något liknande. Inte ens på film!”



När sista stenen är satt, står hela bandet bakom muren och spelar. Sen är det paus. Då visas bilder på människor som blivit mördade av politiska skäl. T ex  figurerar Olof Palme tillsammans med ett antal alldeles för unga människor som dött i krig eller stadskupper..


Efter pausen, står bandet framför och uppe på muren och spelar. HÄR i ”Comforbably Numb”ser man f ö tydligt hur stor muren är i förhållande till en människa…Låten är lång och gillar man inte musiken, rekommenderar jag att spola fram till 5,57 för det ger en gåshud!!



Slutligen rivs naturligtvis muren och även det är otroligt mäktigt. Det är väldigt svårt att förklara en sån´här show om man inte är på plats, men om jag ska säga något är det att jag är så glad att jag såg den igen. Jag är minst lika imponerad som sist och nu blir det inte fler chanser. Ett par europakonserter till, sen är det slut. Det får man förstå. Det kostar otroligt mycket att dra runt det, ingen vinst att tala om och Roger Waters är snart 70. Vilket iof inte syns, han har armmuskler jag är svårt avis på. Sen gör han det knappast för pengarna heller, men ändå..


 Bäst: Förutom det rent visuella och fantastiskt ljud, ”Mother”, ”Comfortably Numb” och ”Run Like Hell”
Sämst: .Att  det ”bara” kom drygt 32 000 för att uppleva magi
Saknad: David Gilmours underbara gitarr I Comfortably Numb”
Mest Otippat: Att det t o m var bättre än i Globen för 2 år sedan
Fråga: En spelning till bara, pretty please?
Betyg: 5 Flipfloppor. Definitivt

Söndagen är inte mycket att orda om. Lätt migrän på hemresan, sen uppackning och rätt i säng.


När detta publiceras, är jag på Ribersborgs Beachrestaurang och lyssnar på Richard Lindgren. Mkt Bra!

5 kommentarer:

  1. Vilken häftig grej att få vara med om! Vilket jobb det ligger bakom! Kram

    SvaraRadera
  2. Grymt! Åh, vilken upplevelse! Jag förstår att du är nöjd...
    Kram

    SvaraRadera
  3. Wow! Vilken makalös upplevelse och jag är så glad för din skull. Jag kan inte ens föreställa mig. Så mäktigt.
    Kramar och må gott

    SvaraRadera
  4. Hurra för dej ida !
    <3

    SvaraRadera