L

tisdag 7 januari 2014

Havet- Kontemplation

Såhär: "Kontemplation är en inre, utdragen och ordlös bön, varvid man tömmer medvetandet för att stilla betrakta det gudomliga"

Och det är väl det jag gör när jag går ned till havet. Därför går jag helst dit själv också. Eller, det är ju alltid trevligt med sällskap, men då blir det inte riktigt samma sak.


För ibland behöver i alla fall jag, fundera lite, vara helt själv med mina tankar och funderingar på det som varit och det som komma skall. Eller försöka tömma huvudet helt och inte tänka på något alls. Det gör jag bäst just nere vid havet, då kommer det liksom av sig själv.


Jag har också bestämt att det är just där och ingen annan stans jag "får" vända mig inåt. Det är  lätt annars att jag fastnar och det mår jag inte bra av. 


Känna efter för mycket, tänka för mycket gör att livet liksom stannar upp på ett obra sätt, fast det egentligen pågår hela tiden. Och det vore ju tråkigt att missa det liksom... Jag vill så gärna tro att det positiva överväger det negativa och under året som gick var det verkligen så.

Jag kände mig glad mest hela tiden, hade många roliga möten och upplevelser och vägrar därför att låta tråkiga saker dominera. 


Det låter klart hurtfriskt och snusförnuftigt, men det har inte alltid varit en självklarhet för mig. Särskilt under vinterhalvåret har jag haft svårt att finna någon mening, men de senaste åren har det gått bättre och det är bara i små perioder, ibland bara korta stunder, som jag "faller ned".

Det verkar ju så dumt att bara "leva" halva året liksom...


Bilderna i detta inlägg är från i Fredags, då jag smet lite tidigare från jobbet, skyndade mig hem, bytte skor och gick ned till Gröna Räcket. Jag vet att jag gick hela vägen med ett leende på läpparna och fast det blåste lite, kändes det inte kallt. Solens strålar värmde både mig och Änderna.


Allt kändes så hoppfullt plötsligt. Det låter såklart som en klyscha, men jag kände det verkligen så och gör det fortfarande. Nytt år= nya möjigheter?

Jag tycker annars att "nystart" är ett rätt fånigt ord, men det säger ju allt. För ett nytt år är ju just det, antingen man gillar det eller inte. Allt börjar om på samma sätt det alltid gjort, men är ändå nytt...

Innan jag vände hemåt igen, stod jag länge och betraktade "fiskehoddorna". Det är inte långt kvar innan de kommer att vara öppna och fulla med liv och aktivitet. Mkt Bra!


Julen städades ut ur Buren i Lördags och nu är jag galet pepp på att vårpimpal lite. Efter 7 svåra år, har jag äntligen hittat "the Gardiner" till vardagsrummet också. Problemet är att jag måste vänta på dem en vecka eller så och just i detta fallet har jag inte tålamod för 5 öre, men de är på väg i alla fall... När detta publiceras är jag och fikar med väninna L. Mkt bra! Go´Kväll

8 kommentarer:

  1. Så fint skrivet och jag känner så väl igen mig. Det är så bra att ta lite tid och möta sig själv, komma upp till utan eller ner på jorden. Känna efter. Och det där med att komma tillbaka till livet igen....starta om på ny kula.
    Underbara bilder och jag hoppas du hittar dina gardiner fort nog. :) Maurice hälsar.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tycker det är bra att ha ett ställe. Annars kanske man går och funderar och tänker mest hela tiden och det tror jag ju då inte är bra, inte för mig iaf. Gardinerna kommer i morgon, hade hoppats på idag, snyft ;) Klem

      Radera
  2. Vad härligt att ha ett sådant ställe. Fina bilder som vanligt, och kul att du äntligen hittat de perfekta gardinerna.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja det är bra där och jag väntar otåligt på mina gardiner, hahha. Kramar

      Radera
  3. Ljuvliga bilder! Och havet gör det där med en, en skön känsla. Det är nog därför jag aldrig skulle kunna flytta från havet och därför jag längtar ner till havsbrynet emellanåt...
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hade nog haft svårt att bo i inlandet. Tycker det är för långt bara jag bor i Paradiset, men det tar 20 minuter m bussen, så det går. Kram

      Radera
  4. Så himla bra! Är också en person som kan tänka för mycket. Ska nog också försöka införa en plats utomhus där jag får fördjupa tankarna. Blir nog vid älven Ljusnan - vatten är magiskt. Och apropå magiskt, vilka helt underbara färger i bilden på gräsandsparet!

    Stort tack!
    /Marlene

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter väl som ett bra ställe! Tack, ja jag har fixat lite med bilderna, men den blev helt ok, Kram

      Radera