L

onsdag 11 juni 2014

Dagbok

Det verkar råda lite stiltje bland en del bloggar jag läser. En del har slutat helt, andra funderar på det. Jag tillhör inte någon av de kategorierna.

I dagarna var det 3 år sedan jag började blogga, så lite reflektion kanske kan vara på sin plats. Min blogg är absolut och fullständigt min dagbok. Skulle jag sluta blogga, hade jag ”blivit tvungen” att sätta mig och skriva för hand istället. Som jag gjorde innan jag började blogga. För ett av de största glädjeämnena för mig är att gå tillbaka, se vad jag gjorde just idag för ett år sedan eller två. Kolla vad det var för väder, se hur det stod till i trädgården och vad jag fotade då. Därför är det heller inte precis någon ordning här. Ibland är det blommor, ibland konserter eller utflykter och på vinterhalvåret, mest heminredning/ pyssel skulle jag tro. Och JUL. Samt klagomål på att det är just vinter och inte sommar….



Att sen ha dialoger i kommentarsfältet, blev en underbar bonus jag inte förväntat mig när jag började.

Sen skriver jag väl inte så mycket om det som är mindre roligt i livet. T ex alla gånger jag har migrän, känner av diskbråcket eller har strul med nerven som är i kläm i nacken. Eller de dagar jag känner mig så oerhört ensam, saknaden av barn eller när jag ifrågasätter livet i största allmänhet. Det är nämligen inte något jag har någon glädje av att själv läsa framöver, utan sådant jag helst vill glömma. För periodvis kämpar jag ganska hårt med en del av de sakerna och det är lika jobbigt varje gång. Särskilt att det kommer över mig utan förvarning och ibland utan anledning.

För livet är ju bra fint ändå. Särskilt på sommaren och det gäller att komma ihåg det. Hela tiden. Det finns elände och orättvisor i världen så det räcker och blir över och att inte vara tacksam för hur priviligierade vi trots allt är, vore väldigt förmätet.

Ett tag skrev jag varje dag vad jag var glad för, men sen liksom glömde jag bort det. Så dumt egentligen, så jag gör ett nytt försök:

Idag är jag glad för att Sommarkortet är shopsat och att de jordgubbar jag köpte i ”Jordgubben” utanför affären smakade så otroligt gott och sött att jag blev alldeles sommarlycklig!


Trots hot om åska drivis och regn i sällan skådad mängd, har det i stort sett varit uppehåll i Metropolen hela dagen, fram till arbetsdagen var slut så jag tog en tur till Emporia och takterassen. Älska takterassen! När jag några timmar senare kom ut därifrån, ja då sken solen igen och det blev en kväll med magiskt ljus som så ofta nu. Go´Kväll

8 kommentarer:

  1. Dina ord berör mig rakt in i hjärtat, så är det.
    Men så går jag raskt över till gladspåret.
    idag är jag glad för solvarma jordgubbar till kylskåpskall fil, en psalm som sjöngs oändligt vackert av kantor och diakon, ett lamm som lämnade smutsiga spår på min vita kofta.
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det gäller och fokusera på gladspåret och det är tack och lov lätt vid denna tiden. Kramar och tack för dina ord.

      Radera
  2. Jag tänker som du .....bloggen är min dagbok...jag läser ofta bakåt.
    Skriver inte så privat då jag inte vill eller kan lämna ut för mycket....känns bäst så för mig.
    Jag är också glad för mina jordgubbar och liljekonvaljer.
    Kram Titti som inte har planer på att sluta blogga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men att Liljekonvaljerna inte blommar förrän nu hos dig. vi bor verkligen i ett avlångt land! Kramar och fin lördag

      Radera
  3. Tycker verkligen att du i din blogg förmedlar det positiva i livet - så till den milda grad att jag emellanåt varit direkt avundsjuk. Men det är väl så att man tenderar att tro att gräset är grönare osv. Men ändå, din blogg är över huvud taget allra mest en inspiration, inte minst fotomässigt!

    Så återigen, Stort Tack!

    Kram
    Marlene

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, visst tror man gräset är grönare....det gör jag med, därför behövs väl en "reality check" emellanåt. Tack för dina fina ord, jag är glad att ha dig här! Kram

      Radera
  4. För mig fyller ju FB och Instagram den dagboksfunktionen i stället. Och där kan jag vara helt öppen eftersom båda ställena är låsta, jag har fullständig koll på vilka som har inblick i mitt liv. Plus att jag kände att bloggandet blev mer av en börda än ett nöje. Men man vet aldrig, en vacker dag kanske lusten kommer tillbaka! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, är det inte roligt och känns som ett tvång går det inte. Jag älskar dina instabilder och att vi på så sätt ändå har kontakt, Kramar och liiiite hoppas jag såklart att din lust kommer tillbaka en dag..;)

      Radera