L

måndag 1 september 2014

Filmtajm

Jag har sett sammanlagt en film i sommar om man inte räknar ”Morden i Midsommer”. Det är liksom inte filmläge på sommaren och definitivt inte bioläge.
Men nu har jag varit väldigt sugen och 2 filmer  avverkades  förra veckan. Dock ingen på bio.

Först ut ”The Counselor”. Filmad av Ridley Scott och med en ganska imponerande rollista. Vad sägs om  Michael Fassbender och Penélope Cruz, (som inleder filmen med en riktigt het sexscen) Javier Bardem, Cameron Diaz och Brad Pitt? 118 minuter låg framför mig och förväntningarna var höga. Jag läser aldrig recensioner om jag kan undvika det, men här borde jag nog gjort det.


För det första fick jag spola tillbaka flera gånger, eftersom jag inte fattade så mycket mer än att Fassbender är ”the counselor” och vill gifta sig med Cruz. Han spenderar därför väldigt lång tid hos en diamanthandlare och dialogen mellan de två blir mer och mer märklig. Diaz ser lite ut som Cruella de Ville och hänger med Bardem och Mr Pitt är cool småskurk i märklig utstyrsel. Av oklar anledning, är Fassbender i pengatrubbel och hakar på en väldigt stor knarkaffär, trots att Mr Pitt i stort sett avråder honom. Parallellt ser man då hur det någonstans i Mexico, lastas oljetunnor fulla med knark. Sannolikt går det hela åt skogen. Annars hade det blivit en kortfilm….


För det första fick jag spola tillbaka flera gånger, eftersom jag inte fattade så mycket mer än att Fassbender är ”the counselor” och vill gifta sig med Cruz. Han spenderar därför väldigt lång tid hos en diamanthandlare och dialogen mellan de två blir mer och mer märklig. Diaz ser lite ut som Cruella de Ville och hänger med Bardem och Mr Pitt är cool småskurk i märklig utstyrsel. Av oklar anledning, är Fassbender i pengatrubbel och hakar på en väldigt stor knarkaffär, trots att Mr Pitt i stort sett avråder honom. Parallellt ser man då hur det någonstans i Mexico, lastas oljetunnor fulla med knark. Sannolikt går det hela åt skogen. Annars hade det blivit en kortfilm….


*
Sen finns det filmer som är ovanståendes raka motsats. ”The Fault In Our Stars” t ex. Som f ö är baserad på en bok av John Green.  Shailene Woodley (The Decendants) spelar tillsammans med Ansel Elgort huvudrollerna som Hazel Grace och Augustus Waters.. Laura Dern spelar underbar mamma till Hazel och Wilhelm Dafoe har en liten, men betydande roll som avdankad, alkoholiserad författare.


Det är kärlek förstås. Ung kärlek, men också sjukdom, drömmar och orosmoment. Ganska lågmält och underbart fint berättat. Det känns nästan för realistiskt emellanåt och flera gånger strömmar tårarna ned, men av olika anledningar. För visst, det är sorligt, livshotande sjukdomar brukar vara det, men de finner en glädje trots allt och kör liksom sitt eget race. Med den äran. Mycket bra rollprestationer av samtliga inblandade. Särskilt när uttryck och gester säger mer än själva orden. Nu listade jag ut hur det (otippat?) skulle sluta, men det förtog ingenting av upplevelsen.


Och jag skämdes lite efteråt. För jag såg denna en dag när jag inte precis var på topp, utan kände mig värdelös/meningslös/ensam/ ful osv. Visserligen är det ”bara” en film, men jag är övertygad om att det finns människor som har det som de på riktigt och då har jag ju inte mycket att klaga på? Om jag måste hitta något, är det kanske att det i några få sekvenser kan bli lite väl tonårsromantiskt. Å andra sidan var man kanske så i  tonåren.. 4 starka Flipfloppor helt klart!
Go´Kväll

3 kommentarer:

  1. Tyckte också att "Förr eller senare exploderar jag var en sevärd film. Den fick en att stanna upp och tänka till.

    SvaraRadera