L

tisdag 1 september 2015

Paradiset is no more...

Beslut. Inte lätt alltid det där, särskilt inte när det gäller att ändra på något som varit självklart de senaste 11 åren, men jag har lämnat Paradiset och jag tror inte att jag kommer att ångra mig.

Det är konstigare i så fall, att jag faktiskt haft både Buren och Paradiset så länge. Det är inte likt mig. Jag är rastlös på det viset och flyttade förut runt ganska mycket utan att komma till ro.

Jag har funderat fram och tillbaka över en period och det finns ju inget som säger att jag inte kan köpa mig ett nytt Paradis om jag skulle sakna…
För trädgårdsintresset har funnits där sen jag var liten och det kommer aldrig försvinna. Jag har alltså inte stängt dörren till ett Paradis, bara dragit igen den lite ett tag… För jag har någon slags tanke om vad jag vill ska hända framöver.

Egentligen är min trädgård lite för mycket för en heltidsarbetande person, men jag har älskat arbetet med den hela tiden fram till förra året. Då tyckte jag mest det var frustrerande att den är så arbetskrävande.
Att ta bort rabatter och växter till förmån för gräsmatta = mer lättskött, gör man inte utan vidare i en drygt 70 år gammal trädgård och utan grävmaskin skulle det dessutom vara omöjligt. Sen har jag själv spätt på såklart med att både plantera och odla en massa, men nu är det alltså dags för något annat. Gå vidare…




Svårast att skiljas från är vissa växter. De som jag fått eller har särskilda minnen till. Men jag startade en ”barnkammare” redan förra våren när tanken om att lämna började gro. För jag måste ha några med mig därifrån. En bit av Paradiset, kanske den bästa, ska följa med mig vidare. 


Den här Silkesnävan är jag glad att jag grävde upp. Den stod lite dumt och trångt. Nu i kruka, svarade den direkt med att börja blomma. Mkt Bra!


Mycket svårt också var att berätta för Sommarfamiljen. Men A konstaterade direkt och lite sorgset ”du vill resa mer…” och det har hon alldeles rätt i… . Vi blev fina vänner min första sommar, som också var deras första och har förblivit så. Otaliga är de kvällar vi suttit vid hennes bord och druckit te. Lyssnat på/ läst sagor när flickorna skulle sova, och sen spelat spel, ritat eller bara pratat när de blev stora nog att vara uppe lite längre. Känns så märkligt att E bara var ett år när vi flyttade in i våra stugor. Samtidigt har det gått så oerhört snabbt på något vis..


Men. Igår,nästan på dagen 11 år efter att jag fått dem i min hand,  lämnade jag över nycklarna till de nya ägarna så nu är jag tillbaka i Buren en månad tidigare än normalt och det är helt ok. Jag är också helt övertygad om att Paradiset är i rätta händer. Vad som däremot inte är helt ok, är att packa upp. Hur tråkigt som helst, men jag kan heller inte slappna av förrän alla kassar är uppackade, så det är vad jag pysslar med ikväll.

10 kommentarer:

  1. Åh är det sålt fina Paradiset men så är det man går vidare ibland.
    Fint att du fick med dig lite växter.
    Kram Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och nu är det dags känner jag. Ja, att ta lite av blommorna med var helt nödvändigt :) Kram

      Radera
  2. Åh Flippis <3
    har nog inte varit ett lätt beslut men nu väntar nya spännande äventyr

    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag väl bestämt mig, kändes det precis som det inte var min stuga längre och jag är faktiskt mkt nöjd med mitt beslut och såklart lite spänd på vad som komma skall. Jag har ju en plan, men vi får se om den är genomförbar. Kram och hoppas allt är bra med dig

      Radera
  3. Nya äventyr väntar om hörnet. :) Och såklart du skulle ha med dig blommor, silkesnävan är ju underbar. :)
    kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den är så skir och fin, ett riktigt konstverk! kram

      Radera
  4. Oj! tänkte jag. Det trodde jag då inte!
    Skönt att det var ett frivilligt beslut och att du landat i det.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag trodde väl kanske inte heller det för typ 2 år sedan, men förra året började jag fundera och det är absolut frivilligt. Jag vill bo som Mr Lundell skaldar om och kanske kan det bli så också om ett tag. Ångrar mig inte alls, men är medveten om att det kommer kännas konstigt till våren. Nu har jag många att hälsa på där, så det ska nog bli bra. Kram och hoppas allt är bra med dig.

      Radera
  5. Oj, det trodde jag nästan var det sista som skulle hända! Men jag har all förståelse för att du vill förändring, känner igen mig ;-)

    Ska bli kul att se vad som händer härnäst.
    Är dålig på att kommentera, men du ska veta att jag läser och njuter av många av dina vackra foton.

    /Marlene, Hälsingland

    SvaraRadera
  6. Ja, för ett par år sedan var det otänkbart, men det är dag alltså för förändring, så får vi se vad det innebär... Tack snälla Marlene för att du är här. Kram

    SvaraRadera